Ön Chrissi eller Gaidouronisi (åsneön) är en av 81 obebodda öar kring Kreta. Lokalbefolkningen i Ierapetra kallar den bara för "ön”. Chrissi ligger 8 sjömil från Ierapetras kust i Libyska havet och är nästan platt med en genomsnittlig höjd på 10 m. På avstånd syns ön som ett tunt streck ute till havs. Ön är 5 km lång med en genomsnittlig bredd på 1 km, omkretsen är 14,5 km och ytan 5,5 km².
Den högsta punkten är Kefala-kullen som är 31 meter hög och ligger på östra sidan. Därifrån har man en storslagen utsikt över de libanesiska cederträden, de sista som finns i Europa. Cederträdsskogen på Chrissi är mycket ovanlig till både storlek och struktur. Den täcker nästan 35 ha med en täthet på cirka 28 träd per ha. Träden är 3-7 m höga och har en medelålder på 200 år. Cederträd har ett rotsystem vars yta är mer än dubbelt så stort som träden är höga. Förutom de stora rötterna bildar en stor mängd små rötter ett komplext nätverk som håller sanden på plats. Chrissi är en av de få platser i Grekland där den sällsynta Macchia (buskvegetation) finns och här växer också Juniperus oxycedrus ssp. macrocarpa (stick-en) och Juniperus phoenicea (cypressväxt).
I havet kring Chrissi finns stor variation och mängd av marina arter vilket beror på att vattnet är grunt. Det kustnära området runt ön är upp till 20 m djupt och täcker cirka 30 km². Ön har ett stort antal snäckor, huvudsakligen på de norra stränderna, vilka är en av öns kännetecken.
Under de senaste århundradena var ön Chrissi praktiskt taget övergiven, tidigare fanns små bosättningar. På västra och östra delen har man hittat keramikskärvor från minoisk tid. I nordväst finns Agios Nikolaos’ kapell, troligen byggt på 1200-talet. Nordost om kapellet och nära stranden finns en ännu äldre saltpanna och det enda huset på ön är byggt på gamla ruiner av en mindre byggnad och en liten hamn. Söder och sydväst om Agios Nikolaos finns några brunnar och uthuggna gravar. Den största är från romersk tid.
Stränderna på Chrissi är kanske den främsta anledningen till att många besöker ön. Det grunda vattnet, som skiftar i ljusblått och turkos, och den gyllene fina sanden (liknande den på de karibiska öarna) samt det stora antalet snäckor är utmärkande för ön. Sammantaget är det en plats med så stora och viktiga värden att den utnämnts till ett särskilt vackert naturområde med en sällsynt kombination av ekosystem som omfattar flera endemiska arter. Ön tillhör NATURA 2000 (kod: GR4320003).
